Kasten Rönnowsgatan 10, HALMSTAD 035-121660 Öppet: Tis-Fre 09.00-18.00 Lör 09.00-14.00

Ett år som inte liknar något annat!

I morgon är det ett år sedan vi fick nycklarna till vår lokal på Kasten Rönnowsgatan 10. Lokalen som skulle bli vår butik, vårt livsprojekt och dröm, det vi väntat på och drömt om i alla år. 
Vi flyttade faktiskt ner från Stockholm för att öppna något eget men vi var lite väl naiva som trodde vi skulle kunna köpa hus och starta eget samma år. 
 
När Cornelis låg i magen lovade vi varandra dyrt och heligt att vänta tills föräldraledigheten var över men Johan började bli rastlös och hade tröttnat på att slita för andra. han ville öppna något NU. Han kände att tåget höll på att gå och han stod på perongen och var tvungen att hoppa på!
Han skulle öppna något om han så skulle köra på helt själv sa han, nu var det dags!  Jag ville såklart men jag satt hemma och grät, hade migrän och spydde med Cornelis som var nyfödd och hade kolik, Lykke var i en känslomässig berg o dalbana efter att ha fått ett syskon. Allt var kaos!  DÅ hittar vi lokalen!
Johans pappa, Bengt blev sugen på att hoppa på tåget och tack vare den erfarenhet han hade om ekonomi och bokföring vågade vi köra. Allt gick så fort. Jag åkte ut och raggade kunder, ammandes, svettig med en skrikande bebis i famnen! Hux flux hade vi de fasta kunder vi kände att vi behövde för att inte vara så beroende av att det skulle stå en kö utanför dag ett. Vi skrev kontrakt och Johan jobbade fram tills den 30 maj på sitt jobb. Den 31 maj tog vi över, och han började riva och bygga med en gång. Sedan låg han där inne i mörkret, bakom pappen i  30 dagar, ibland kom familj och vänner och hjälpte till, det var ovärdeligt. Jag och barnen åkte och hälsade på pappa med mat och vi förklarade att det fick bli såhär denna sommaren, att pappa inte var hemma så mycket. Det var en otroligt tuff tid, Johan var ett blekt vrak, jag var ett vrak men vi bara gick som på batterier, som om någon tryckt på "on-knappen" men glömt trycka på "off". Jag satt hemma och försökte ringa oändligt många samtal och jag minns hur Cornelis SKREK OCH SKREK och jag  bara grät varje gång jag lagt på luren.
 
 
Min bror och vår vän Andreas kom och hjälpte Johan att lägga golv och bygga kylrum, utan deras hjälp hade det aldrig gott och vi är fortfarande så tacksama för den hjälp vi fick! Lykke bakade kakor som vi åkte ut med.
 
jag minns hur stressad jag kände mig över att inte kunna hjälpa till men så fort vi fick barnvakt målade jag o fixade med det jag kunde
Cornelis låg och sov i diskrummet medans det byggdes och byggdes. Lykke serverade kaka efter kaka! Ibland tog någon en paus och lekte lite med Lykke utanför på  lekplatsen:)
 
 
 
det kaklades och las golv
 
 
det sattes upp fläktkåpr och fogades
 
 
vi fick hem saker hela tiden, flaskor, klistermärken, påsar, kockrockar, allt kändes så spännande
 
Lilleman växte  och blev liite större..en dag var johan ledig under hela denna tiden, det var midsommar och vi försökte ta igen liiite förlorad tid med barnen!
 
Bengt kom ner och det började dra ihop sig, vi började bli klara med butiken...vi åkte på auktioner och köpte saker, vagnar, plåtar mm
 
Minns när vi tog bort lite av pappen i fönsterna, vilken känsla!
 
 
Den 2 juli var lokalen klar!!!  VILKEN KÄNSLA OCH SÅ MÅNGA GLÄDJETÅRAR DET RANN, FRÅN ALLA!!! Vi köpte en flaska alkoholfritt bubbel och skålade!!! På kvällen började Johan började sätta degar, vi hade vår första leverans den 3 juli. 
 
Sista måltiden som byggarbetsplats
 
 
 

 
KLARA!!!! I MÅL!!!!!!
 Cornelis hade kanelbulle body dagen till ära!!!
 
 
 
Den 7:e juli bestämde vi oss för att ha en smygöppning för att se hur många som förstått var vi fanns bara via Facebook och bloggen. Vi hade 40 kunder och var så glada! En liten vagn med bröd hade vi bakat!
Under månaden som gått åker jag in och ut till sjukhuset med Cornelis för han får någonslags "anfall" som vi inte vet vad det är. Dagen innan vi öppnar åker vi in igen och det visar sig att han har tarmvred så vi blir inlagda. Dagen innan vi blir utskrivna så ligger jag i sjukhussängen och storlipar och den snälla barnläkaren Johan(som kom att bli en flitig stammis från dag 4) frågar vad som är värst..nu när allt är bra.
-Det är att vi precis öppnat ett surdegsbageri och här ligger jag och Cornelis och Lykke är på dagis eller blir passad av mormor och johan jobbar både nätterna, dagarna och kvällarn och så snyftade jag på..... och bröt ihop helt....
Det där brukar jag ibland påminna  Doktor Johan om när han är inne
-kommer du ihåg hur jag låg där uppe o grät?
 
 
 
Vi hade en väldigt liten invigning för våra familjer och för dem som hjälpt till, planen var att ha en hejdundrandes fest men vi var alldedes för slut för det.
 

Lykke tyckte bageriet blev bra;)
Vi skålade och grät!
 
Sedan följde en väldigt tuff tid, Johan stod själv på bageriet och slet och vi som alltid varit vana vid att jobba hur mycket som helst märkte att Johan blev blekare och blekare och rasade i vikt. Han var helt slut. Inga rutiner fanns och han körde ju på 7 dagar i veckan från natten till sent på kvällen varje dag!. Alla såg ju att han höll på att gå in i väggen utom han själv såklart det hade blivit för mycket. En dag i Augusti åkte vi till göteborg för att hälsa på min bror och för att gå på Liseberg. Vi drog Johan efter vagnen och fick stanna vid varje bänk där han fick sitta, blek och helt paj!
Det ökade på i bageriet och vi fick mer och mer att göra, Johan jobbade mer och mer och jag blev mer och mer stressad över hela situationen. Vi var livrädda att han skulle lägga sig och Cornelis var ju bara 8 månader och jag kunde dessutom inte baka bröd och sedan hade det kanske inte varit så lätt att ta hand om två barn och vara utbränd heller. Men Johan är stark som en oxe och tog sig igenom det hela. En vecka innan kanelbullensdag i oktober kunde vi anställa vår förste man i personalstyrkan, Johannes. Tur var väll det för efter ett tvåsidorsreportage i hallandsposten på kanelbullensdag small det i vår butik, från den dagen hade vi jämt fullt och i kön just den dagen stod Susanne som faktiskt varit och provjobbat för bagartjänsten.
-Kan du börja jobba extra i morgon sa vi?
Sedan den dagen har även Susanne jobbat hos oss.
 
Det var lite av en milstolpe i vår lilla butiks historia. Vi hade tusentals kunder på bara tre dagar och min mamma fick passa barnen så att jag bara kunde stå och ta hand om alla kunder som kom men inget fick. kl 10.00 varje morgon var brödet slut i en hel vecka och tillslut började folk bli sura och trodde att det hela bara var ett skämt! 
Det jämnade ut sig och vi höll en bra nivå varje dag. Men tänk så roligt att se dessa bilder..hur lite bröd det ändå ligger, men det var ju den kapacitet vi hade då. Med bättre rutiner och andra system kan vi ju idag baka så mycket mer.
 
Lykke kom förbi ibland och hjälpte till med att både baka och städa:)
 
Inget kondis hade vi för mig att göra något i, men det gjorde ju inte så mycket för jag var ju inte där så värst mycket. En gång i veckan passade mamma barnen och jag kokte sylt och marmelad på den där lilla bänken  ni ser bakom Lykke
 
Julen kom, vi hade två trevliga praktikanter,  det rullades saffransbullar och lussekatter. Jag började längta riktigt mycket till att börja jobba i Februari, få sätta igång på riktigt och så var vi så spända på att se vår butik i sin helhet
 
 Så var tiden inne för mig att börja jobba, vilken LYCKA!!!!!
Vi byggde kondis och på semeldagen drog jag igång. 
Våra Semlor fick ett otroligt gott ryckte och det var strålande tider.
dags att göra butiken hel
På semeldagen jobbade vi nästan i ett dygn och johan åt fem semlor som frukost lunch och middag!
Vilken dag:)
 
Nu står vi här idag ett år senare, butiken är i full rullning, vi är så glada och lycklig även om vi har ju haft en jäkla dipp i och med det jobbiga bygget som håller på utanför, över och runt oss men vi överlever...
Jag skall erkänna att jag har varit rejält deppig och arg över hela situationen en tid men vi kan ju inget göra så vi skall bara se till att ta oss igenom det och förbi det. Synd när vi var inne i ett så bra flow bara och visst känner vi oss lurade eftersom vi inget visste men detta är vårt livsprojekt och vi skulle aldrig ge upp det. Att vara arg är ju bara jobbigt för en själv och tar ens energi så nu försöker vi mest att bara se förbi det. Man kommer alltid att ha motgångar och medgångar och det som inte dödar härdar, eller hur?:)
 
 
 
 
 
 
Det har verkligen varit ett år som inget annat med massor av glädjetårar och en och annan orostår. VI har aldrig ångrat en sekund att vi körde..kanske i juni då;)  VI är så otroligt tacksamma och lyckliga över alla underbara kunder som kommer till oss var och varannan dag! Vi känner igen nästan varenda kotte som kommer in, förutom alla nya kunder som kommer varje dag! Det är så underbart att ni hittar till oss. Tänk att få stå på sitt jobb och trivas VARJE DAG! Att träffa så många vi tycker om varje dag! NI är guld och det är tack vare alla er som handlar hos oss som gör att vi kan driva vår butik. Det här vill vi göra hela livet och hela tiden utvecklas och bli bättre. Det känns lite som en solskenshistoria, vi kastade oss ut och gav allt och man måste våga för att vinna och det känns som att vi vann! Vi älskar vår butik, vår tredje bebis som vi värnar om!
TACK!
 
 
 

Byggställningar!

De kommer att bygga in oss med ställningar i ett par månader framöver men vi finns där under och bakom dem som vanligt. De har lovat att man skall kunna komma fram genom en tunnel och de dagar de bygger dem(onsdag, torsdag) skall man komma fram på annat vis!
Hoppas vi ses?
Mvh My och Johan

Det är det som driver

Jag är aldrig nöjd. Nästan aldrig någonsin! Jag vill alltid bli bättre, prestera bättre och göra finare och godare saker. Det är jobbigt att aldrig vara nöjd. Jag vet att allt jag gör är gott och ser bra ut annars skulle jag ALDRIG lämna det ifrån mig eller sälja det så ingen behöver vara orolig;) men där stannar det, jag tittar aldrig på mina saker och tänker, vilket mästerverk. Jag tänker alltid, detta var fint men det kan nog bli finare. Idag gick det bra men i morgon skall det gå bättre. Idag var jag bra men imorgon skall jag ändra på detta o detta, då blir det bättre. 
 
När jag jobbade som kock mådde jag alltid så dålig när jag gick hem på natten, en liten grej kunde förstöra hela kvällen. Det kunde vara ett litet hål i ett glassägg  eller en tallrik som jag inte tyckte var perfekt. Jag har aldrig haft förmågan att släppa och gå vidare..jo så småningom men inte där och då! 
Ofta, väldigt ofta har jag tänkt..gud så skönt att vara nöjd, nöjd med allt man gör, nöjd och glad fast man gjort dåligt och strunta i om allt blir fel. Jag skulle absolut inte  vilja vara så men jag kan avundas de som är så för jag tänker att de måste leva okomplicerade liv.
Men så sa en klok man till mig att det är känslan av att aldrig vara nöjd som driver en till att bli bättre hela tiden, som gör att man utvecklas och VILL utveckas. Att man inte bara stannar upp i det man gör och kör på i samma gamla banor år ut och år in.
Det brukar jag tänka när jag står och är missnöjd över något. Jag och Johan pratade här om dagen att det är dags att åka ut i världen snart och inspireras av andra. Vi vill att vårt bageri alltid skall utveckas till det bättre. Man blir inte bättre när man står helt själv, man måste se andra också, lära av varandra, vilja gå framåt. 
 
Alltid när jag berättar att jag stora delar av mitt liv jobbat gratis för att få jobba med några av de bästa i världen så skrattar folk och tycker att man är korkad. Det är man kanske på ett sätt men jag har aldrig tänkt så. Jag har alltid tänk vilken otrolig chans jag fått, att lära mig så mycket som möjligt av de som är 100 gånger bättre än jag på restauranger som rankats allt från världens bästa och neråt. Utan att behöva betala en enda krona. Inte ett enda studielån har jag men ändå har jag genom åren samlat och fått så otroligt mycket kunskap och kött på benen i denna lilla restaurangvärld. Fått lära av de som är så duktiga. Som restaurangvärldens universitet fast jag har inte behövt betala något. Så tänker jag. 
 
Jag tycker att det är viktigt att fortsätta lära av de som är bättre än en själv. Man får inte blir för stolt och bara stå och tragga i sina egna skor och tro att man skall utföra stordåd. Lär, det gör vi så länge vi lever och leva hade jag tänkt göra ett tag till;)
 
 /My

Det regnar från taket?

I veckan kände jag hur bygget ute på gatan, över och runt oss höll på att knäcka mitt psyke! Skakar det inte som jordbävningar och man får tårtramar i huvudet från hyllorna så ramlar det ner betong från taket. Just nu har vi ett 14-bitars pussel av träplattor i taket i bageriet. I måndags när jag stod med min tallrik yoghurt började det regna från taket, störtfall från 5 olika ställen. -NU FÅR DET FAN RÄCKA skrek jag...men det hjälper ju såklart inte..det vet jag ju. Bygget fortsätter ju och jag vet att vi inget kan göra men jag blir frustrerad och ledsen. När den ansvariga kom in började jag gråta ner i min yoghurt! -nu orkar jag inte mer snyftade jag...du får det sluta hända saker med vårt bageri, detta är ju vår lilla bebis..men det kommer det inte göra..jag vet att vi bara är i början och att det är bara att torka tårarna och fortsätta se glad ut men det där bygget alltså...det äter upp mig innefrån! Vi älskar vårt bageri...jag vill vira in det i bomull och springa iväg med det när det "går sönder"..
 
Många röda dagar som stört öppettiderna nu, man vill ju så gärna ha öppet och vara alla till lags men innan jag och Johan startade detta bageri så lovade vi oss själva att vi skulle stänga alla röda dagar och vara med vår familj för enda sedan vi startade våra arbetsliv så har vi jobbat alla röda dagar, alla högtider och alla helger.
 
 
I morgon jobbar Johan och jag själva i bageriet, hoppas vi ses!
/ My
En ledig röd dag!


www.brodochkonfekt.se
RSS 2.0